Lou Rossling om boken ”Att lära med Hjärtat”

Läs mer om boken Att lära med hjärtat – När kunskap och värde blir ett

Att lära med Hjärtat!

Sanna Nova Emilias senaste bok ”Att lära med hjärtat – när kunskap och värde blir ett” sägs rikta sig främst till pedagoger och föräldrar. Dock behöver man bara läsa några få sidor för att förstå att detta är en skrift som kan leda till ett konstruktivt paradigmskifte såväl för den enskilde som för familjen, gruppen och samhället!

Martina Bortas – Leg. psykolog och f d Skolpsykolog

De fantastiska recensionerna av min kommande bok Att lära med Hjärtat – När kunskap och värde blir ett  fortsätter att strömma in och mitt hjärta fylls av oändlig tacksamhet över möjligheten att få bidra till detta viktiga skifte som skolan nu står inför. Eller egenligen så handlar det kanske inte så mycket om ett skifte, utan mer om en expansion. Vi lyfter våra blickar, vi vidgar vår medvetenhet, vi utökar vår förståelse, till att inte enbart omfatta undervisningsmetoder och behovet av baskunskaper, utan även en förståelse för hela människan som en levande, kännande entitet. Med behovet av så mycket mer.

Jag är beredd på att min bok även kommer att mötas av en del höjda ögonbryn och ifrågasättanden. Nya tankar möts ofta av ifrågasättanden, eftersom nya tankar erbjuder nya möjligheter och nya lösningar och eftersom människor ofta tar nya idéer som regelrätt kritik gentemot deras gamla val och prioriteringar. Emot det gamla sättet att vara. Kanske är det just denna rädsla att förändras, att se på sig själv och våga acceptera att det vi hittills gjort inte längre fungerar för den tid som är nu, som gör det svårt för människor att ta steget utanför trygghetszonen? Kanske tror många av oss att vi måste betrakta våra tidigare val som felaktiga för att kunna betrakta våra nya val som rätta och riktiga? Och kanske aktiverar det mycket skam och skuld i oss?

Men var sak har sin tid. Och det är nu hög tid, att vi börjar ställa oss själva de avgörande frågorna, utan rädsla att inte fullt ut kunna leverera de färdiga svaren…

- Hur skapar vi ett mer medmänskligt samhälle?
- Hur bidrar vi till att våra barn får möjlighet att utvecklas utifrån sina individuella behov, förutsättningar, talanger och förmågor, oavsett vilka dessa är?
- Hur bidrar vi till att våra barn får möjlighet att behålla och utveckla sitt självledarskap, sin inre ledning, motivation och drivkraft?
- Hur bidrar vi till att våra barn får möjlighet att behålla och utveckla sitt fria, kreativa tänkande?
- Hur bidrar vi till en inspirerande miljö där våra barn får utvecklas i glädje och tillit till sin egen förmåga?
- Hur bidrar vi till att våra barn utvecklas till trygga, självmedvetna individer med insikt om såväl sitt eget som andras värde?
- Hur bidrar vi till en mer sund och välmående framtida generation, än den vi ser idag?
- Hur går vi ifrån en Lydnadskultur till en Ansvarskultur, befolkad av en mänsklighet som fullt ut vill och vågar ta ansvar för sina liv, sina behov, tankar, känslor, handlingar och relationer?

Jag funderade över vilken kategori jag skulle välja för detta inlägg, men insåg att min bok passar in i samtliga kategorier: Barn och ungas röst, Förälder, Forskning, Inspiration, Personlig utveckling och Skola.

Sanna Nova Emilia har skrivit en bok som tar oss från där vi är till dit vi vill komma. Jag har läst mängder med böcker om psykologi och pedagogik, men jag har aldrig läst en bok som lika enkelt och självklart förklarar grunden till våra mänskliga beteenden. Boken visar på en väg där vi kan gå från ord till handling och skapa en skola med hjärtat i fokus – en skola där vuxna leder sig själva och är förebilder för barnen, där de vuxna lever sin inspiration och därmed uppmuntrar barnen att leva sin inspiration och att ständigt befinna sig i ett lärande.

När vi är inifrånstyrda så styrs vi av vår kreativitet, glädje och inspiration vi har gått bortom vår egen och andras rädsla och från den platsen kan vi utveckla hela vår potential och lärandet blir en livslång process. När vi kan leda våra barn och ungdomar att leva med inifrånstyrning ger vi dem möjligheten att leva sina drömmar. Vilken gåva är större än det? Läs, njut, ifrågasätt och reflektera över hur du kan vara med och bidra till förändringen – Världens bästa skola!

Pamela von Sabljar – Pedagog, skolutvecklare, föreläsare

Läs mer om boken och beställ här!
För att läsa ett smakprov ur boken klicka här! (utan förord)

För ett lärande i tiden…

Sanna Nova Emilia

 

Föreläsare hos Holmbergs Talare
Verksamhetschef  True Heart Education
Medskapare till Opinionen för optimalt lärande

Prioritera barn framför bomber

Vårt land har nyligen avsatt 4,7 miljarder kronor för införskaffandet av 15 Black Hawks-helikoptrar till det svenska försvaret. Försvarsminister Sten Tolgfors är dock väldigt angelägen om att understryka att i denna summa pengar så ingår även utbildning av piloter. (Ja, men då så!). Läs artikeln här. 
    Vi köper helikoptrar för 4,7 miljarder kronor samtidigt som skolpengen minskar på olika håll i landet. För mig är det en fullständigt obegriplig ekvation. Vuxna män får förvisso förverkliga sin våta dröm, spela pseudohjältar och leka pang-pang ifrån helikoptrar men svenska barn får fortsatt tryckas in tillsammans med alldeles för många andra barn i alldeles för små lokaler med alldeles för få lärare. Våra barn förväntas samtidigt lära sig någonting under dessa förhållanden, för om de inte lär sig något så blir de underkända och deras hela framtid tillintetgjord.
    Vad säger Jan Björklund om detta? Står han bara där och hejjar nostalgiskt på Sten och drömmer sig tillbaka till sin militära yrkeskarriär precis som alla andra nostalgiska män drömmer sig tillbaka till lumpen? ”Ja du Stene, det var tider det. Jag glömmer aldrig första gången jag flög i en Black Hawk. Det är något alldeles speciellt med det där propellerljudet. Zumzumzum… Ja! Titta, nu fick jag goosebumps!”

Om det nu rent förnuftsmässigt vore rimligt att begära att våra barn skulle kunna lära sig någonting under de förutsättningar som nedskärningarna erbjuder, så kanske de faktiskt skulle kunna lära sig:

1.  Att krig, makt och pengavärde aldrig någonsin bör gå före människovärde.  

2.  Att något land måste börja med att definitivt lägga ner sina vapen för att andra ska följa efter.

3.  Att man aldrig kan förvänta sig någonting av andra som man inte kan förvänta sig av sig själv. 

4.  Att vi inte kan förvänta oss att nästa generation ska sluta slåss, kriga och bete sig som fullständiga rikspuckon om vi själva inte gör det.

5.  Att vi inte kan förvänta oss att nästa generation ska göra vettiga prioriteringar om vi själva inte gör det.

Janne och Stene borde verkligen ta ett allvarligt snack om vad som bör prioriteras i vårt samhälle och hur stadskassans resurser ska fördelas när det kommer till att gynna krigsföring eller att gynna våra barn.

Personligen så anser jag att skolan som institution generellt behöver få ett högre värde på samhällsnivå, för att våra barn ska få en ökad känsla av värde på individnivå. Men vad vet egentligen jag? Jag är ingen politiker, så jag vet inte varför politiken i allmänhet tycks leva i villfarelsen att vi ska få andra resultat för vår framtid genom att fortsätta prioritera som vi alltid har gjort.

Skolan behöver prioriteras ekonomiskt och resursmässigt. Du som pedagog, rektor och lärare behöver prioriteras.
    Men tills systemet förstått ert oerhörda värde, så att ni i er tur kan förmedla den känslan av värde vidare till våra barn, så får vi göra så gott vi kan med de resurser vi har, och de resurserna är våra hjärtan. Ni är samhällets vardagshjältar. Det är ni verkligen. För mitt i allt detta så har ni samtidigt så oerhört lite vägledning och resurser. När jag läser ett citat av Moder Theresa så tänker jag på er och på alla andra människor som arbetar för att skapa mer medmänsklighet i ett samhälle där det huvudsakliga värdet fortfarande räknas i pengar.

We the willing, led by the unknowing, are doing the impossible for the ungrateful. We have done so much, with so little, for so long, that we are now qualified to do anything with nothing.
                                                                                                   - Mother Theresa

   
Med en orubblig tro på framtiden, och på våra barn…

Sanna Nova Emilia
True Heart Education

Medvetenheten gör sitt inträde i Riksdagen

Den 16e juni hade jag den fantastiska förmånen av att få delta i ett seminarium i Sveriges riksdag med rubriken ”Mindfulness och stillhet mot mobbing och stress i skolan”. Jag har svårt att sätta ord på den kolossala tacksamhet jag känner över att denna medvetna närvaro även funnit sina vägar in i Rosenbad. Förändringens vindar blåser uppenbarligen även där!
Anne Marie Brodén – Riksdagsledamot vid kulturutskottet och ordförande i Riksdagens Kultur- och Hälsogrupp – berättade att de numera byggt om personalens rökrum till ett Mindfulnessrum för vila och stillhet. Vilket öronsocker för oss människor som sedan decennier tillbaka insett vikten av inre och yttre balans för att utvecklas och leva ett hälsosamt och lyckligt liv. 

Stefan Einhorn, professor vid Karolinska institutet, överläkare vid Radiumhemmet och författare till ett flertal böcker talade om såväl de fysiska som psykiska och känslomässiga fördelarna med att meditera. Walter Osika, specialist inom internmedicin, kardiologi och psykiatri och verksam vid Stressforskningsinstitutet vid Stockholms Universitet förklarade på vilket sätt meditation och stillhet kan göra det lättare för oss att lära och förbättra de sociala relationerna. Vi fick även lyssna till Anna Bornstein, författare, journalist och initiativtagare till ”Drömmen om det Goda-metodiken”, Yvonne Terjestam, psykolog och författare till boken ”Mindfulness i skolan”, och till den inspirerande Ann-Kristin Källström Sundgren, Förskolechef i Norrköping med stor erfarenhet av hur man skapar bättre förutsättningar för barns hälsa, lärande och utveckling genom Mindfulness och stillhet.

Seminariet avslutades med att vi som deltagare fick prova på några valda delar ur ”Drömmen om det Goda-metodiken” vars grundstenar är Beröring – Stillhet – Reflektion och Rörelse. Där satt vi på led mitt i de pompösa lokalerna i det östra Riksdagshuset och masserade varandras ryggar och axlar. Där utförde vi Yoga och lekte levande vulkaner som lät alla oönskade känslor och tankar explodera i ett vulkanutbrott och försvinna ut i etern medan vi fyllde på med nya krafter och mer önskade känslor och tankar inifrån. Männen lossade sina slipsar, kvinnorna tog av sig sina kavajer och sparkade av sig sina klackar och Sveriges riksdagsledamöter fick ett helt nytt livfullt skimmer i sina blickar. De blev plötsligt mänskliga i mina ögon. Nog för att jag vet att de är människor, men jag upplever också att dessa utskott i många fall styrs mer av ekonomiska budgetar än av mänskliga värderingar och mer av formella begränsningar än av nytänkande, av mer allvar och maktkrig än av lek, glädje och äventyr, så denna nya bild gjorde mig glad! Jag är obeskrivligt tacksam att vetenskapen äntligen kunnat bevisa det som människor har vetat i tusentals år så att även Riksdagen kan bli öppen för behovet av denna medvetandeförändring i skolan. 

Höjdpunkten under detta seminarium var dock Qigongövningen ”Den Flygande Fredsörnen”. Ledda av en kinesisk Qigongmästare som trots sin aktningsvärda ålder klättrade upp ovanpå talarpodiet för att alla skulle kunna se henne bra, stod vi alla där djupt koncentrerade och fokuserade. Qigongmästaren stod där och blundade, med ett ben lyft och de båda armarna uppsträckta i luften á la Karate Kid och vi andra stod där i salen på precis samma sätt. Jag kunde inte låta bli att öppna mitt ena öga och se mig om över axeln, för tänk om jag hade fått se honom där, vilken upplevelse! Tänk om jag hade fått se Jan Björklund på ett ben med armarna emot taket, djupt försjunken i ”Den Flygande Fredsörnen”. Den synen hade fått mitt hjärta att smälta och än mer tro på att allt - precis allt - är möjligt!

Jan var inte där, men viktigast av allt är att medvetenheten var det. Viktigast av allt är att en liten maskros äntligen funnit sin spricka genom den hårda asfalten och kan börja skönja dagens ljus. Jag är så omåttligt tacksam!

För barnen och för framtiden…

Sanna Nova Emilia
True Heart Education

Hur tar vi vara på barn & ungdomars hela potential?

Jag möter varje dag barn och ungdomar som är grymt motiverade, de är i själva verket inspirerade av någon eller något.

De lägger timmar på att söka kunskap, hämtar inspiration från olika håll för att lära mer och utvecklas. De tränar sina förmågor och färdigheter om och om igen utan att någon ber dem, det kommer inifrån. De samarbetar, diskuterar, provar, misslyckas, provar igen, nätverkar, presenterar och  delar sina lyckanden och misslyckanden, de lär av andra och de lär andra de är helt enkelt lärare och elev i samma kropp.

De är super engagerade och självgående.

Alla har de en gemensam faktor och det är att de tror på att det är möjligt att ta sig dit de vill. All denna potential som de använder och ofta, ofta utanför skoltid.

Många gånger har deras lärare inte en aning om deras potential eller att de faktiskt finns område där barnet använder sin potential utan ser just dessa elever som hopplösa, oengagerade och omotiverade.

Hur kommer det sig? och Vad leder det till?

Det finns de elever som sköter sin skola med ena handen och lever livet fullt ut i lärande processen med den andra handen. De gör det de ska i skolan för att få bra betyg men inspirationen och glädjen finns utanför skolan. Vad skall till för att dessa två förenas? och vad skulle hända då i lärande processen?

Vad skulle hända om skolan skulle ge alla möjligheten att frigöra hela sin potential?

Vad skulle hända om skolan vågade ifrågasätta sig själv in i minsta beståndsdel?

Vad skulle hända om varje ledare i skolan skulle se varje ”misslyckad unge” som en lärarutmaning och en möjlighet till utveckling både av ledaren, läraren, eleven och systemet?

Tänk om skolan var en mötesplats där du inte kan låta bli att bli inspirerad!!!

Ta hand om er och ha en fin dag

Pamela von Sabljar

Det möblerade rummet

För att ett barn ska kunna passa in i ett möblerat rum tyglar vi det så som vi själva tyglats. Ska vi värna barnet eller det möblerade rummet? 
    Jag väcktes av muserna, poesins beskyddare, klockan 02.33, och tänkte på Pippi Långstrump och hennes olikfärgade strumpor. Och det slog mig att frihet föds vi med, oavsett omständigheter, sedan får vi tillbringa resten av livet med att återerövra den.
    Vad har hänt våra barn och ungdomar egentligen? De ser lite bleka, glåmiga och hålögda ut. Och visst verkar de både överaktiva och lata när man ser närmare på saken, kanske rent av destruktiva och övergivna ibland. Sjuka blir de visst hela tiden, allergierna frodas och astman stockar sig i halsen. 

Jag har länge varit tveksam till den institution som vi kallar obligatorisk grundskola. För mig liknar den ofta förvaring. Men om vi nu ändå ska behålla den så måste vi reformera och tänka om. Skolungdomen är i skriande behov av frisk luft & motion!
    Jag skulle vilja slå ett slag för utomhusundervisning. Det räcker inte på långa vägar med friluftsdagar och idrott ett par gånger i veckan. Förr i tiden, på Platons tid, skedde all undervisning utomhus, under bar himmel. På vissa dagis är ungarna ute både morgon och eftermiddag, året runt. Det är något som vi behöver ta med oss in i grundskolan. Och det gäller inte bara när det är fint väder, vi mår alla bra av frisk luft under vinterhalvåret också. Så fram med sittunderlagen och ryggsäckar fullproppade med frukt. Låt det bli en agenda, en vana, och låt det följa med från högstadiet och in i gymnasiestudierna. 
   
Barn ska väl inte trängas i trånga, kommunala, mögelskadade lokaler och tvångsmatas med matematik och geografi. Ut med dem i verkligheten. Vårda skolgårdarna bättre, plantera mer grönt och skyffla undan asfalten. Gå ut på gräsmattorna utanför skolområdet, gå till parkerna, sträck på benen. Låt barnen och ungdomarna vara i rörelse när de studerar språk och fysik. 
Sedan fattar jag inte varför de prompt ska lära sig kemi i dagens skola när de inte får lära sig alkemi. Är vi så fartblinda att vi helt glömt bort vikten av motvikt? Barn vill att livet ska vara lite mystiskt och spännande, allt behöver inte kunna bevisas ner i minsta beståndsdel. Mer alkemi i skolorna alltså, ge barn och vuxna en dos magi som serum mot all tvärsäker statistik. 
     Utomhusundervisning kommer förstås att vara undergörande för lärarna också. De blir mer alerta och närvarande, variationerna och avbrotten från lunken och den dåliga inomhusluften är ren och skär medicin! 
     Muserna kommer med poesin. I det kreativa skapandet får alla plats. Vi bär på en unik klang, vi människor. Se människan. Se individen. Låt henne möblera sitt hjärta av lust och i lek.  

Stefan Whilde
Författare och Journalist
www.stefanwhilde.se

Ett högre syfte med våra göromål

 ”Hur vill du bli ihågkommen när du lämnar livet? Vilka värden vill du lämna efter dig, till våra barn?”

Mycket viktiga frågor som Sanna skrev i förra blogginlägget och som är i allra högsta grad värda ta sig en funderare kring. Dessa frågor lyfter våra dagliga göromål till ett högre syfte än att bara tjäna pengar och betala hyran. Jag lånade en bok som heter Synkronicitet på biblioteket skriven Joseph Jaworski. Hans berättelse handlar om ett nytt ledarskap. Ett ledarskap som innebär i det stora hela att alla måste ta det gemensamma ansvaret att vara ledare. Jag har själv arbetat i olika former i skolvärlden och varit verksam som basketledare och nu på den senare tiden har jag slagit ihop alla erfarenheter och utbildat mig till livscoach. Och jag har frågat mig själv – Vad är det jag vill med livscoachningen? Vad är mitt eget syfte med det? 

När jag läste Jaworskis bok och smakade på tanken om det nya ledarskapet och kom i kontakt med Sanna som driver det fantastiska initiativet True Heart Education så insåg jag på ett djupare stadium att mina böcker som jag skickat in för läsning och min livscoachning inte alls handlar om mig, inte så mycket som jag trott (snarare inbillat mig), utan att det handlar om morgondagen, om framtiden, om en framtid där mina barn ska agera och interagera med sina medmänniskor på allra bästa sätt. Rent konkret handlar det om att skapa utrymme för mina framtida barn så att de har så stora möjligheter som möjligt att ta över som framtidens ledare. Idén med True Heart Education som jag ser det, skapar den möjligheten där barn får använda sig av hela kroppen och sinnet för att kunna utveckla sina potentialer. Där frågor som ”Vem är du”? genomsyrar hela verksamheten in i minsta detalj. Det är först då alla tänkbara ämnen och kunskaper får en förankrad innebörd, en innebörd som innebär mer än bara rent vetande. I en sådan skola vill jag låta mina framtida barn gå.

Jag har nämnt det i olika sammanhang, men framtidens ledare kommer förmodligen inte ses som enbart detsamma som chefer på Ericsson, som ledare över en Kommun/Stad eller ens som partiledare, utan detta kommer vi människor att vara gemensamt. Jaworski nämner ett tjänande ledarskap. Jag vet inte hur många ledare/chefer eller partiledare som idag tänker på ledarskapet som ett ”tjänande ledarskap”.  Dvs ett ledarskap som skapar utrymme för sina anställda att i sin tur vara goda ledare både för sig själva, på sina arbetsplatser och för sin omgivning? I vilket fall som helst, så är det den vägen vi måste gå för att kunna vara förmögna att skapa oss en ännu bättre framtid. Vi har alla möjligheter till hands att göra det nu. Låt oss alla ta den chansen. Detta är mitt syfte. Att med med mina böcker och med min livscoachning i en övergripande och större mening visa vägen för mina framtida barn och den kommande generationen.

Därmed passar jag över frågan till dig käre läsare: Vet du vad ditt högre syfte är när du går till ditt arbete? Det må vara en känslig fråga, men ack så viktig att besvara. Jag lovar att då vi finner ett högre syfte med det vi gör, det är då det blir riktigt roligt och det är där den mänskliga rikedomen ligger.

Arto Palovaara
Dipl. Livscoach och Gästbloggare